De enda i hushållet som inte diskade sig i lördags var smutsiga tallrikar, bestick och glas. Vad orrättvist det är att dom slipper diska sig när jag och Pippi gör det nästan jämt. Eventuella följare av bloggen och/eller mitt och Pippis verkliga liv, förstår säkert att det låg en platt tunnel ivägen på hopploppet och en gunga + platt tunnel i agilityloppet. Vi är dock inte ledsna över detta!
Hopploppet var en något klurigare bana än normalt, vilket skulle kunna passa mig och P precis hur bra som helst! Slalom låg som hinder nr 2 och vi började med en usel ingång som med omtag blev ett helt ok slalom! Vi skulle sedan in i en böjd tunnel, men pudeln väljer istället att dra rakt fram och vi diskade oss. FESTLIGT tyckte jag att det var när pudeln för första gången inte lyssnade riktigt. Tycker att det tyder på någon ny slags hindersug och sug frmaåt hos fröken P! I vilket fall som helst så ville hon förstås inte in i platta tunneln så jag satte henne innan ingången (är nöjd med hennes ENDA ärevarv runt tunneln som med lätthet kunde blivit ett riktigt praktrejs) och lyfte släpet. Vi sprang vidare resten av banan som inte var några problem! Enligt Johanna gick det fort i slutet, men jag tror det går att gasa mycket mer.
Inför Agilityloppet hade vi laddat upp med en ny skojjig kamplurv till lilla fröken och denna åkte fram som belöning för ett strålande slalom! Kamptransport förbi gungan, lite kontaktfältsträning på A-hindret, springa genom en tunnel som Johanna höll upp åt oss (vi var ju redan vråldiskade) och slutade med lite jox på balansen. En mycket bra träningsrunda om jag får säga det själv! Känns fint att kunna bjuda hunden på rättvisa svårigheter och samtidigt massor med glädje. Jag hoppas att fler har modet att gå in och “göra bort sig” lite på tävling ibland!
Så var det den där disken i diskhon. Lyckligtvis tog Jonas hand om den idag så jag slapp! Jag hade redan diskat nog för den här helgen!
